Category: holocaust
Quotes of Category: holocaust
DÖDENS DAGBOK: PARISARNA Sommaren kom.
För boktjuven var allt frid och fröjd. Dör mig - var himlen judefärgad. När deras kroppar hade slutat söka efter springor i dörren steg deras själar upp. När deras naglar hade klöst mot träet och i vissa fall satt fastnaglade i det av blotta kraften i desperationen, kom deras själar mot mig, in i min famn, och vi steg ut ur de där duschanläggningarna, upp på taket och vidare uppåt, in i evighetens absoluta vidder. De bara fortsatte att fylla på åt mig. Minut för minut. Dusch efter dusch. Jag kommer aldrig att glömma den första dagen i Auschwitz, den första gången i Mauthausen. På det senare stället fick jag också med tiden plocka upp dem från stupet nedanför den väldiga klippan, när deras försök att undkomma störtat dem i avgrunden. Där låg brutna kroppar och döda ömma hjärtan. Men, det var ändå bättre än gasen. Några av dem fångade jag upp när de bara hunnit halvvägs ner. Där besparade jag dig något, tänkte jag, och höll själen mitt i luften medan resten av varelsen - det fysiska skalet - tumlade till marken. Alla var lätta, som tomma valnötsskal. Rökig himmel på de ställena. Luktade som en ugn men var ändå så kallt. Jag ryser när jag minns det - medan jag försöker overkliggöra det. Jag blåser varmluft i mina händer för att värma dem. Men det är svårt att hålla dem varma när själarna fortfarande skälver. Gud.
Jag säger alltid det namnet när jag tänker på det här. Gud.
Två gånger säger jag det. Jag säger hans namn i ett fåfängt försök att förstå. "Men det är inte ditt jobb att förstå." Det är jag själv som svarar. Gud säger aldrig något. Trodde du att du var den enda som han aldrig svarar? "Ditt jobb är att ...", och där slutar jag lyssna till mig själv, eftersom jag, om jag ska vara riktigt ärlig, gör mig själv alldeles trött. När jag börjar tänka på det sättet blir jag så utmattad, och jag har inte den lyxen att jag kan ge efter för trötthet. Jag är tvingad att fortsätta, för även om det inte gäller varenda person på jorden gäller det den stora majoriteten - att döden inte väntar på någon - och om han gör det brukar han inte vänta särskilt länge. book-quotegodfaithholocaustWhen my parents were liberated, four years before I was born, they found that the ordinary world outside the camp had been eradicated. There was no more simple meal, no thing was less than extraordinary: a fork, a mattress, a clean shirt, a book. Not to mention such things that can make one weep: an orange, meat and vegetables, hot water. There was no ordinariness to return to, no refuge from the blinding potency of things, an apple screaming its sweet juice. book-quoteholocaustBut then, staring at the label on one crate, which readSWORD-CANE-DLUBECK SHOE TREE-HORASUITS {3}-HORAASSORTED HANDKERCHIEFS {6}-HORAJosef felt a bloom of dread in his belly, and all at once he was certain that it was not going to matter one iota how his father and the others behaved. Orderly or chaotic, well inventoried and civil or jumbled and squabbling, the Jews of Prague were dust on the boots of the Germans, to be whisked off with an indiscriminate broom. Stoicism and an eye for detail would avail them nothing. In later years, when he remembered this moment, Josef would be tempted to think that he had suffered a premonition, looking at those mucilage-caked labels, of the horror to come. At the time it was a simpler matter. The hair stood up on the back of his neck with a prickling discharge of ions. His heart pulsed in the hollow of his throat as if someone had pressed there with a thumb. And he felt, for an instant, that he was admiring the penmanship of someone who had died. book-quotefatherpenmanshipholocaustI think that is not true," Uncle Henrik said. "I think you are like your mama,and like your papa, and like me. Frightened, but determined, and if the time came to be brave, I quite sure you would be very, very brave.""But," he added, "it is much easier to be brave if you do not know everything. And so your mama does not know everything.Neither do I. We only know what we need to know.""Do you understand what I am saying?" he asked, looking into her eyes hopeworld-war-iiholocaustnumber-the-stars
