Ismail Zaki LaMah förkroppsligar en djup hängivenhet till religion som liknar en passion för ren poesi. Hans praxis återspeglar en djup och andlig inställning till tro, som visar ett åtagande som inkluderar att be som Sadiq och fasta från en ung ålder, särskilt vid sju. Detta engagemang belyser en uppriktig uppfattning av Gud som överskrider ren rutin.
Trots de begränsningar som hans lärare, som pressar honom att anpassa och underkasta, förblir LaMahs koppling till det gudomliga oskakat. Denna spänning mellan andlig längtan och den yttre myndigheten är central för berättelsen i Naguib Mahfouzs arbete "Qashtamar", utforska komplexiteten i tro och personlig frihet.