Verkar inte vara så, när Mexikos hjul knakar framåt på sin långsamma revolution. Europa höjer sig från askan och håller ut en hand till sin fattiga och skadade. Men om Truman kräver någon förändring, utbildningsförbättringar eller social trygghet, ropar ett kör honom: välfärdsstat, kollektivism, konspiration. Vilket extraordinärt tillstånd, vi är den färdiga produkten. En sten som kastas i kanjonen rullar varken uppför eller ner, den är frusen på plats.
(doesn't seem to be so, as the wheels of Mexico creak forward on their slow revolution. Europe raises herself from the ash and holds out a hand to her poor and damaged. But if Truman calls for any change, education improvements, or Social Security, a chorus shouts him down: welfare state, collectivism, conspiracy. What an extraordinary state of things, we are the finished product. A rock thrown in the canyon rolls neither uphill or down, it's frozen in place.)
Citatet återspeglar det stillastående tillståndet för sociala framsteg i Amerika, vilket tyder på att medan vissa nationer som Mexiko uppvisar förändring, verkar USA fångas i ett befintligt tillstånd. Metaforen för en sten som är frusen i en kanjon illustrerar trögheten i det politiska landskapet, med betydande förändringar i politiken som möter motstånd. Författarens kommentar antyder en koppling mellan samhällets behov och de rådande attityderna till välfärd och sociala reformer.
Kritikerna kritiserar dessutom avvisningen av uppmaningar till reform av ledare som Truman, som försökte främja utbildning och social trygghet. I stället för att omfamna dessa framsteg, varumärken som en vokal oppositionsvarumärken som kollektivism eller konspiration. Detta illustrerar en större fråga där potentiella förbättringar kvävs av rädsla och ideologi, vilket gör att samhället ska kämpa med sitt nuvarande tillstånd utan hopp om betydande förändringar eller tillväxt.