Jag tror att han dog på detta sätt med avsikt. Jag tror att han inte ville ha några kyliga stunder, ingen som skulle bevittna hans sista andetag och bli hemsökt av det, på det sätt som han hade hemsökts av sin mors dödsbeskedtelegram eller av sin fars lik i stadens bårhus.
(I believe he died this way on purpose. I believe he wanted no chilling moments, no one to witness his last breath and be haunted by it, the way he had been haunted by his mother's death-notice telegram or by his father's corpse in the city morgue.)
Författaren reflekterar över den djupa inverkan av döden på mänskliga känslor, särskilt genom linsen i huvudpersonens upplevelser. Tron att han valde att dö ensam understryks av en önskan att skydda andra från de spökande minnen som följer med att bevittna döden. Detta val belyser en djup förståelse för sorg och personliga trauma, när han själv kämpade med sin mors död och bilden av sin fars livlösa kropp.
Denna berättelse antyder att vissa individer föredrar ensamhet i sina sista stunder för att skydda sina nära och kära från smärtan att se dem försvinna. Karaktärens beslut betonar komplexiteten i att möta dödligheten och hur tidigare traumor kan forma ens inställning till döden. I slutändan illustrerar det en gripande önskan om fred, både för sig själv och för dem han lämnar efter.