Jag spiralade långsamt nerför trappan, det mjuka sättet som ett mjölkvävsfrö ibland vrider sig till jorden. Jag ville ha tid för alla vaga tankar att tänka på att sinnet borde vilja. Inga nya kom, men takten verkade vara en meditativ lindning, och det jag lindade var som garn på ett avlångt skein, mjukt fällande ett lugnt centrum som var själv.
(I spiraled slowly down the steps, the soft way a milkweed seed sometimes twirls to earth. I wanted time for any vague thought to come to mind that mind should want. No new ones came, but the pace seemed a meditative winding, and what I was winding was like yarn on an oblong skein, softly enfolding a quiet center that was myself.)
Berättaren beskriver en gradvis nedstigning nerför trappan och jämför den med det milda fallet av ett mjölkvävsfrö. Denna bild framkallar en känsla av lugn och kontemplation och betonar en önskan om introspektion. Den långsamma takten möjliggör reflektion och bjuder in alla kvarvarande tankar att dyka upp, även om ingen materialiseras i det ögonblicket.
Handlingen att avvecklas liknar att lindas runt garnet runt ett sned och symboliserar jaget. Det antyder en vård av ens inre tyst och belyser en intim koppling till personlig lugn. Sammantaget återspeglar passagen en meditativ resa inåt, där fokus ligger på jaget i jaget.