I "Tisdagar med Morrie" delar författaren Mitch Albom resan i sin relation med sin tidigare professor, Morrie Schwartz, som står inför terminal sjukdom. När Morrie konfronterar sin förestående död väljer han att omfamna den snarare än att hålla sig borta från verkligheten i livets slut. Denna acceptans formar hans perspektiv och gör att han kan härleda mening och syfte under sina sista dagar.
Morrie beslutar att döden kommer att vara samlingspunkten för hans återstående tid och förvandla den till ett djupgående undervisningsverktyg. I stället för att se döden med rädsla inramar han det som en möjlighet till introspektion och lärande, vilket ger sitt liv ett betydande syfte även i skymningen. Detta tillvägagångssätt gör det möjligt för både Morrie och Albom att utforska djupare livslektioner och värderingar.