c. S. Lewis konstaterar att många människor kämpar för att önskar himlen, ofta för att deras fokus främst är på jordiska upplevelser snarare än andliga. Detta fokus härrör från hur utbildning och samhälle formar våra tankar och leder dem mot konkreta aspekter av livet snarare än efterlivet. Som ett resultat förbises ofta längtan efter en himmelsk existens eller okänd.
Lewis belyser dessutom att den enda gången människor kan uttrycka en önskan om himlen är när det blir förknippat med återföreningen med avlidna nära och kära. Detta antyder att våra kopplingar till relationer kan vara den starkaste länken vi har till himmelbegreppet, vilket förstärker idén att en djupare förståelse av himlen kräver en förändring i perspektiv bort från världsliga prioriteringar.