Av våra tider verkade vi veta allt vi behövde veta. Ingenting döljdes, och även om ingenting avslöjades öppet, var allt känt. I skuld och förlåtelse räknade vi oss lika och hade alltid. Solen avundade oss.
(Of our pasts we seemed to know all we needed to know. Nothing was concealed, and though nothing was overtly revealed, all was known. In guilt and in forgiveness we counted ourselves equals, and always had. The sun himself envied us.)
Citatet återspeglar en djup förståelse för komplexiteten i mänskliga känslor och relationer. Det antyder att även om karaktärerna kanske inte delar varje detalj i sina tidpunkter, finns det en outtalad medvetenhet om varandras liv. Denna öppenhet, född från delade erfarenheter av skuld och förlåtelse, skapar en koppling som överskrider typiska sociala gränser.
Omnämnandet av solen som avvisar dem lägger till ett poetiskt lager, vilket innebär att deras bindning är så djup att till och med naturen i sig är i vördnad. Det betonar att deras jämlikhet i delade kamp möjliggör en stark relation, en som är både intim och reflekterande kraftfull, och visar upp skönheten och djupet i personliga förbindelser som bildas genom ömsesidig förståelse.