Ta mitt tillstånd. De saker jag ska vara generad över att nu inte kunna gå, inte kunna torka min röv, vakna upp några morgnar som vill gråta-there är inget medfödt pinsamt eller skamande om dem. Det är detsamma för att kvinnor inte är tillräckligt tunna, eller att män inte är tillräckligt rika. Det är precis vad vår kultur skulle få dig att tro. Tro inte det.
(Take my condition. The things I am supposed to be embarrassed about now-not being able to walk, not being able to wipe my ass, waking up some mornings wanting to cry-there is nothing innately embarrassing or shaming about them. It's the same for women not being thin enough, or men not being rich enough. It's just what our culture would have you believe. Don't believe it.)
Talaren reflekterar över personliga kampar, som att inte kunna gå eller behöva hjälp med grundläggande uppgifter, och betonar att dessa frågor inte bör framkalla känslor av förlägenhet eller skam. Istället hävdar de att samhällsstandarder ofta dikterar vad som anses vara acceptabelt, vilket leder till onödiga känslor av otillräcklighet.
Sentimentet sträcker sig utöver fysiska begränsningar till bredare samhällstryck, som kroppsbild för kvinnor och ekonomisk framgång för män. Talaren uppmuntrar att avvisa dessa kulturella normer och uppmanar individer att omfamna sina verkligheter utan skam och främja en mer medkännande syn på sig själv.