Tusentals vanliga människor var en del av denna metropol, men deras hem skulle ha varit förgängliga wattle och halm, stucket med kalk och lera. Varje spår av deras levande har återvänt till jorden nu, med undantag för kalkstenstemplen för konst och dyrkan. De saker som är gjorda av ambitioner, som stiger högre än dagligt bröd.
(Thousands of ordinary people were part of this metropolis, but their homes would have been perishable wattle and thatch, stuccoed with lime and mud. Every trace of their living has returned to the earth now, except for the limestone temples of art and worship. The things made of ambition, which rise higher than daily bread.)
Passagen reflekterar över livet för otaliga individer som en gång bebod en livlig stad, och betonade den bräckligheten i deras hem gjorda av enkla material som wattle, halm och lera. Tiden har raderat alla tecken på deras existens och lämnat bara efter de varaktiga kalkstenstemplen som symboliserar mänsklig ambition och andlighet.
Denna kontrast belyser den övergående naturen i vardagen jämfört med den varaktiga inverkan av konstnärliga och andliga prestationer. Medan de vanliga liv har försvunnit i jorden, står de monumentala strukturerna som ett bevis på ambitionerna som överskrider enbart överlevnad och visar upp strävan efter något större än livets grundläggande nödvändigheter.