Slutligen sa jag till Haragher: Regnet är kallt. Han skrattade och sa sedan: Hur kan regnet vara kallt?! Du är kylan och du är eländig! När det gäller regnet är det varken kallt eller eländigt.
(Finally, I said to Haragher: the rain is cold. He laughed and then said: How can the rain be cold?! You are the cold and you are miserable! As for the rain, it is neither cold nor miserable.)
I Michael Crichtons "Eaters of the Dead" utvecklas en konversation mellan berättaren och Haragher, där berättaren uttrycker obehag i det kalla regnet. Haragher svarar med skratt och utmanar berättarens perspektiv genom att hävda att regnet i sig inte är kallt eller eländigt; Snarare återspeglar det berättarens egna känslor av kyla och elände.
Detta utbyte belyser temat subjektiv erfarenhet kontra objektiv verklighet. Haraghers punkt antyder att ens känslomässiga tillstånd kan färga deras uppfattning om världen betydligt och betonar hur personliga känslor kan förvränga tolkningen av yttre förhållanden, till exempel vädret.