Ansvar, liksom personligt ansvar, hade blivit chuckade ut genom fönstret för den amerikanska regeringen. Det hade också abdikerats av den amerikanska väljaren. Så länge de flesta amerikaner kunde ha sin McDonalds genomgångar, lyssna på deras iPods och titta på American Idol, verkade de inte bry sig om hur försumligt landets nationella säkerhetsapparat drevs. Bröd och cirkus. Romarna hade det rätt. Så länge människor hade mat och kul, brydde de sig inte så mycket om erosionen av sin nation.
(Accountability, as well as personal responsibility, had been chucked out the window of American government. It also had been abdicated by the American voter. As long as most Americans could have their McDonald's drive-throughs, listen to their iPods, and watch American Idol, they didn't seem to care how negligently the nation's national security apparatus was being run. Bread and circuses. The Romans had it right. As long as people had food and fun, they didn't care much about the erosion of their nation.)
I det moderna amerikanska landskapet har begreppen ansvarsskyldighet och personligt ansvar i stort sett bortsett från både regeringstjänstemän och väljare. Många medborgare fokuserar på sina dagliga bekvämligheter och underhållning, som snabbmat, musik och tv, samtidigt som de försummar att engagera sig i de kritiska frågor som påverkar nationell säkerhet. Denna apati indikerar en oroande trend där komfort och distraktion har företräde framför medborgarplikt.
Historiskt speglar detta scenario det romerska tillvägagångssättet att ge medborgarna "bröd och cirkus" för att upprätthålla kontrollen. Så länge befolkningen är nöjd med omedelbara nöjen ignorerar de ofta de underliggande utmaningarna och försämringen av deras samhälle. Denna kritik belyser behovet av ett mer engagerat och ansvarsfullt medborgarskap som prioriterar nationens välfärd och säkerhet framför ren underhållning.