Citatet återspeglar desillusionering med politikernas integritet i Washington, vilket tyder på att ärlighet har blivit sällsynt bland de som har makten. Det betonar att många politiska personer prioriterar sina egor framför deras verkliga övertygelser, vilket leder till brist på äkta ledarskap.
Författaren pekar också fingrarna på väljarna, vilket innebär att de delar ansvaret för kvaliteten på kandidater som dyker upp. Genom att inte insistera på bättre ansvarsskyldighet och standarder bidrar väljarna oavsiktligt till medelmåttighetscykeln i politisk representation i alla parter.