Allt ens faktiska uppfattning om hur det är att vara en kvinna, den oförenliga skillnaden i det-men känslan av att leva ens djupaste liv under vattnet, det mörka engagemanget med blod och födelse och dödsfall kan nu förklaras i giltig, onödig, man kände aldrig det alls.
(All one's actual apprehension of what it is like to be a woman, the irreconcilable difference of it-that sense of living one's deepest life underwater, that dark involvement with blood and birth and death-could now be declared in valid, unnecessary, one never felt it at all.)
I "The White Album" utforskar Joan Didion de komplexa och ofta motsägelsefulla upplevelserna av att vara kvinna. Hon reflekterar över den djupa känslan av att leva under ytan av samhällets förväntningar, där livets verkligheter, såsom blod, födelse och död, formar en kvinnas identitet. Didions insikter belyser de interna kampen och djupa känslomässiga förbindelser som ofta förblir okända eller ogiltiga av omvärlden.
Hon föreslår att samhälleliga uppfattningar kan avfärda eller undergräva en kvinnas verkliga upplevelser och känslor. Detta skapar en koppling mellan ens levde verklighet och hur den ofta uppfattas eller märkts av andra. Didions skrivande fungerar som en kraftfull kommentar om behovet av erkännande och validering av autentiska kvinnliga upplevelser, och betonar att dessa känslor och sanningar är viktiga, oavsett samhällsnormer.