Okej. I den sista minuten skulle jag säga: 'Titta, Herre, jag har gjort x mängd bra saker på jorden. Jag har försökt följa dina läror och vidarebefordra dem. Jag har älskat min familj. Jag har varit en del av ett samhälle. Och jag har varit, tror jag, ganska bra för människor. "Så, himmelske Fader, för allt detta, vad är min belöning?" Och vad tror du att Gud kommer att säga? Han log. Han säger: 'Belöning?
(All right. In that final minute, I would say, 'Look, Lord, I've done X amount of good stuff on earth. I have tried to follow your teachings and to pass them on. I have loved my family. I've been part of a community. And I have been, I think, fairly good to people. 'So, Heavenly Father, for all this, what is my reward?' And what do you think God will say? He smiled. He'll say, 'Reward?)
I livets sista ögonblick reflekterar talaren över sina handlingar och bidrag till världen och uttrycker tacksamhet för det goda de har gjort. De berättar om ansträngningar att följa gudomliga läror, ta hand om familjen och engagera sig positivt i deras samhälle. Denna introspektion leder till ett ögonblick av ifrågasättande om belöningen för deras handlingar.
Med en känsla av hopp och förväntan undrar talaren hur Gud kommer att svara på deras berättelse om goda gärningar. Dialogen antyder en djupare förståelse av gudomlig nåd, med Gud som antyder att den verkliga belöningen kanske inte är så enkel som förväntat, vilket tyder på att värdet av ens liv kan ligga utanför bara belöningar.