Jag verkar också attraherad av skräp, som om ledtråden-ledtråden-ligger där. Jag frestar alltid elliptiska punkter, udda vinklar. Det jag skriver är inte mycket meningsfullt. Det finns kul och religion och psykotisk skräck strödad som ett gäng hattar. Det finns också en social eller sociologisk drift-snarare än mot hårda vetenskaper, det övergripande intrycket är barnsligt men intressant.
(Also, I do seem attracted to trash, as if the clue--the clue--lies there. I'm always ferreting out elliptical points, odd angles. What I write doesn't make a whole lot of sense. There is fun and religion and psychotic horror strewn about like a bunch of hats. Also, there is a social or sociological drift--rather than toward the hard sciences, the overall impression is childish but interesting.)
I detta utdrag från "The Exegeses of Philip K. Dick", uttrycker författaren en fascination för okonventionella idéer och teman som kan verka nonsensiska vid första anblicken. Han föreslår att det finns värde i att utforska vad som kasseras eller förbises och antyder att djupare sanningar är dolda inom kaos och förvirring. Hans skrivstil återspeglar en blandning av roliga, andlighet och oroande upplevelser och skapar en rik väv av påverkan och tankar.
Dessutom påpekar Dick en sociologisk aspekt på hans arbete och betonar en drift bort från traditionella vetenskapliga ramverk. Istället beskrivs hans intryck som lekfull men ändå tankeväckande, vilket återspeglar en barnslig nyfikenhet som inbjuder läsarna att engagera sig med materialet på ett unikt sätt. Denna blandning av idéer sammanfattar komplexiteten i hans kreativa process och de olika elementen som informerar hans författare.