Och i det ögonblicket var deras situation tydlig för honom. Deras guider var båda döda. En maskin var borta. Deras returmarkör krossades. Vilket innebar att de satt fast på denna plats. Fångad här, utan guider eller hjälp. Och utan möjlighet att någonsin komma tillbaka. Inte någonsin.
(And in that moment, their situation was clear to him. Their guides were both dead. One machine was gone. Their return marker was shattered. Which meant they were stuck in this place. Trapped here, without guides or assistance. And with no prospect of ever getting back. Not ever.)
I detta kritiska ögonblick inser huvudpersonen plötsligt allvarligheten i deras situation. Deras guider, som var viktiga för navigering och stöd, har förgått. En av deras maskiner, som var avgörande för deras flykt, saknas också, vilket leder till en känsla av hopplöshet.
Förstörelsen av deras returmarkör cementerar ytterligare deras svåra situation. Utan kommunikationsmedel eller ett sätt att återvända hem befinner de sig isolerade och fångade. Denna dyster insikt gör att de möter en framtid utan livskraftiga framtidsutsikter, vilket skapar en intensiv känsla av förtvivlan.