Kort sagt är Gell-Mann Amnesia-effekten som följer. Du öppnar tidningen för en artikel om något ämne som du känner väl. I Murrays fall, fysik. I min, visa affärer. Du läser artikeln och ser att journalisten absolut inte har någon förståelse för varken fakta eller frågorna. Ofta är artikeln så fel att den faktiskt presenterar historien bakåtvändande orsak och effekt. Jag kallar dessa "våta gator orsakar regn" -historier. Papper är full av dem
(Briefly stated, the Gell-Mann Amnesia effect is as follows. You open the newspaper to an article on some subject you know well. In Murray's case, physics. In mine, show business. You read the article and see the journalist has absolutely no understanding of either the facts or the issues. Often, the article is so wrong it actually presents the story backward-reversing cause and effect. I call these the "wet streets cause rain" stories. Paper's full of them)
Gell-Mann Amnesia-effekten belyser fenomenet där man inser en journalists brist på förståelse när han läser en artikel om ett ämne som de är kunniga i. Till exempel Murray, med sin bakgrund i fysik, möter instanser där artikeln presenterar felaktiga fakta och felaktiga frågor. Detta leder till frustration, eftersom det ofta resulterar i berättelser som snedvrider verkligheten, till exempel felaktigt att etablera orsaker och effektförhållanden.
Denna snedvridning är inte isolerad till fysik; Michael Crichton reflekterar också över sina erfarenheter i showbranschen, där han ofta ser liknande felaktigheter. Termen "våta gator orsakar regn" exemplifierar hur vissa artiklar missförstår kausalitet, vilket leder till att läsarna ifrågasätter medias tillförlitlighet. Dessa observationer tyder på en bredare fråga med journalistiska standarder och vikten av skepsis när man konsumerar nyheter, särskilt om ämnen utanför ens expertis.