För Twilight var det som ekot av en låt- en låt från för länge sedan. Han kunde nästan komma ihåg några av orden, men hade ingen aning om var de kom ifrån. Det hade varit en underbar röst som sjöng den och sjöng den här låten bara för honom. En röst som siden? Satin? Liksom flytande månsken flödade det, det krullade runt honom och drabbade honom med en glödande värme.
(For Twilight, it was like the echo of a song- a song from long ago. He could almost remember some of the words, but had no clue as to where they had come from. There had been a wonderful voice singing it, singing this song just for him. A voice like silk? Satin? Like liquid moonlight, it flowed, it curled around him and suffused him with a glowing warmth.)
I "The River of Wind" av Kathryn Lasky upplever karaktären Twilight ett djupt ögonblick av nostalgi som känns besläktad med en svårfångad låt från hans förflutna. Även om han kämpar för att återkalla de exakta texterna, är känslan som den framkallar kraftfull och påminner om ett vårdat minne. Känslan är både förtrollande och mystisk, vilket tyder på en djupare koppling till sina upplevelser.
Den röst som åtföljer denna känsla beskrivs i vackra, lyriska termer som förbättrar den magiska atmosfären för ögonblicket. Det liknar lyxiga tyger och eteriska element, vilket skapar en känsla av intimitet och värme. Detta livliga bilder belyser inte bara Twilight's Longing utan fördjupar också läsaren i de förtrollande egenskaperna av ljud och minne.