Lycka-sökande är inbyggd i varje person, i alla åldrar och omständigheter. Jag tror att vi ärvde från våra Eden-Dwelling förfäder en känsla av deras lycka före fallet. Våra hjärtan vägrar att nöja sig med synd, lidande, tristess och mållöshet-vi längtar efter något bättre. Om vi bara var produkten av naturligt urval och överlevnad av de finaste, skulle vi inte ha några skäl för att tro att någon gammal lycka fanns. Men vi är alla nostalgiska för en Eden som vi bara har sett flyktiga antydningar om. Tyvärr
(Happiness-seeking is built into every person, of every age and circumstance. I believe we inherited from our Eden-dwelling ancestors a sense of their pre-Fall happiness. Our hearts refuse to settle for sin, suffering, boredom, and purposelessness-we long for something better. Were we merely the product of natural selection and survival of the fittest, we'd have no grounds for believing any ancient happiness existed. But we are all nostalgic for an Eden we've only seen fleeting hints of. Unfortunately)
Lycka är en inre del av människans natur, tydlig hos individer i alla åldrar och situationer. Författaren föreslår att vår längtan efter lycka är ett arv från våra förfäder som upplevde Edens lycka före hösten. Denna djupt sittande önskan får oss att avvisa ett liv fylld med synd, lidande, monotoni och brist på syfte, eftersom vi i sig söker något mer uppfyllande. Om människans existens enbart formades av naturligt urval, skulle det inte finnas någon anledning att längtas efter ett forntida tillstånd av lycka som vi aldrig helt har känt.
Istället befinner vi oss som längtar efter en idealiserad version av Eden, även om vi bara får glimtar av det i våra liv. Denna nostalgi drar oss mot ett hopp om en bättre existens och återspeglar ett kollektivt minne av lycka, vilket tyder på att vår strävan efter glädje är en grundläggande aspekt av att vara mänsklig. Strävan efter lycka är inte bara en personlig resa utan en integrerad del av vårt delade arv.