Karaktären i berättelsen påverkas djupt av en traumatisk händelse, vilket leder till att han tystar om det resten av livet. Han kände skam när det gäller händelsen och kunde inte få sig själv att diskutera den med sin familj eller någon annan. Denna tystnad fungerar som en form av flykt för honom, även om den i slutändan inte ger verklig tröst.
På sjukhuset symboliserar hans val att sluta tala sin inre kamp och oförmåga att konfrontera sina känslor. Trots tystnaden förblir hans sinne oroliga av spökande tankar, vilket indikerar att undvikande inte motsvarar läkning. Hans erfarenhet illustrerar komplexiteten i att hantera skam och smärta.