Människor är så förstörande. Jag tror ibland att vi är en slags pest, som kommer att skrubba jorden ren. Vi förstör saker så bra att jag ibland tror, kanske det är vår funktion. Kanske med några få eoner, något djur kommer med som dödar resten av världen, rensar däcken och låter evolutionen fortsätta till nästa fas.
(Human beings are so destructive. I sometimes think we're a kind of plague, that will scrub the earth clean. We destroy things so well that I sometimes think, maybe that's our function. Maybe every few eons, some animal comes along that kills off the rest of the world, clears the decks, and lets evolution proceed to its next phase.)
I Michael Crichtons "The Lost World" återspeglar ett provocerande citat över mänsklighetens destruktiva natur och liknar den med en pest som härskar jorden. Författaren föreslår att människor har en extraordinär förmåga för förstörelse, vilket ställer frågor om syftet med en sådan styrka. Detta leder till en kontemplation av huruvida mänskligheten kan uppfylla en roll i utvecklingscykeln genom att rensa världen för dess tidigare livsformer.
Idén säger att mänskligheten, med sin tendens att utrota och störa, faktiskt kan bidra till en större evolutionär process. Genom att torka skifferen är tanken att nya livsformer kan dyka upp och utvecklas efter att de gamla har eliminerats. Detta perspektiv uppmanar läsarna att reflektera över mänsklighetens påverkan på planeten och de potentiella konsekvenserna av våra handlingar i det stora livssystemet på jorden.