Jag tittade på honom på sängen. Han hostade en gång och ett spår av brunt dött blod kom ut ur munnen och sprang ner på sidan av hakan. Sedan slutade han andas. Och jag tänkte, jag ska se till att jag aldrig hamnar här heller.
(I looked at him on the bed. He coughed once and a trail of brownish dead blood came out of his mouth and ran down the side of his chin. Then he stopped breathing. And I thought, I'll make sure I never end up here, either.)
I den här scenen från "Engleby", observerar berättaren en man som ligger i sängen som lider av ett terminaltillstånd. När mannen hostar flyr blod från munnen och markerar ett starkt ögonblick av hans försämring. När mannen slutligen slutar andas uppmanar det en djup insikt för berättaren, som lovar att undvika ett liknande öde.
Detta ögonblick återspeglar teman om dödlighet och självmedvetenhet, eftersom berättaren överväger livets bräcklighet. De viscerala bilderna betonar rädslan för sjukdom och död, vilket leder till en beslutsamhet att leva livet avsiktligt och undvika den förtvivlan som den döende mannen representerar.