Jag ska dumpas där ogräs förfaller, och resten är rost och stardust
(I shall be dumped where the weed decays, And the rest is rust and stardust)
I Vladimir Nabokovs roman "Lolita" återspeglar citatet ett djupgående känsla om dödlighet och tidens gång. Linjen föreslår en gripande acceptans av livets oförmåga och kontrasterar livets livliga upplevelser med det oundvikliga förfallet som följer. Det framkallar bilder av naturen, där de levande sammanflätas med resterna av det förflutna och symboliserar både skönhet och förfall.
Omnämnandet av "Rust och Stardust" betonar vidare den övergående karaktären av existensen. Det drar en koppling mellan de jordiska och kosmiska och påminner läsarna om deras plats inom universum. Denna dualitet belyser idén att medan livets upplevelser kan blekna, är deras essens vävd in i det större väv av existens och kopplar personliga resor till den universella cykeln av liv och död.