Om du verkligen vill skada dina föräldrar och du inte har nerven att vara gay, är det minsta du kan göra in i konsten. Jag skojar inte. Konst är inte ett sätt att tjäna sitt liv. De är ett mycket mänskligt sätt att göra livet mer uthärdligt. Att öva en konst, oavsett hur bra eller dåligt, är ett sätt att få din själ att växa, för himmelens skull. Sjung i duschen. Dans till radion. Berätta historier. Skriv en dikt till en vän, till och med en eländig dikt. Gör det så bra som du kan. Du får en enorm belöning. Du kommer att ha skapat något.
(If you want to really hurt you parents, and you don't have the nerve to be gay, the least you can do is go into the arts. I'm not kidding. The arts are not a way to make a living. They are a very human way of making life more bearable. Practicing an art, no matter how well or badly, is a way to make your soul grow, for heaven's sake. Sing in the shower. Dance to the radio. Tell stories. Write a poem to a friend, even a lousy poem. Do it as well as you possible can. You will get an enormous reward. You will have created something.)
Kurt Vonnegut betonar betydelsen av konsten som ett djupt utlopp för personligt uttryck och emotionell tillväxt. Han föreslår lekfullt att att sträva efter en karriär inom konsten kan vara ett överraskande sätt att utmana föräldrarnas förväntningar, särskilt om man känner sig oförmögen att omfamna deras identitet öppet. Konsten erbjuder enligt hans åsikt inte bara ett sätt att överleva utan ett sätt att berika ens liv och ande. Att engagera sig i...