De blev till och med en källa till kul, i en sådan grad att under hennes barndom inte tydligt skilde tårar från skratt från tårar från gråt. För henne var skratt ett sätt att gråta.
(They even became a source of fun, to such a degree that during her childhood Tita did not clearly differentiate tears from laughter from tears from crying. For her, laughing was a way of crying.)
I "Like Water for Chocolate" upplever karaktären Tita en djup sammanflätning av känslor, särskilt skratt och tårar. Hennes barndom präglas av så djupa känslor att hon tycker att det är utmanande att skilja mellan glädjande skratt och sorgligt gråt. Denna blandning av känslor återspeglar komplexiteten i hennes upplevelser och interaktioner inom hennes familj och samhällets förväntningar.
Titas förståelse av skratt som en form av gråt illustrerar hur nära besläktad glädje och sorg kan vara i hennes liv. Detta känslomässiga samspel antyder en djup koppling till hennes identitet och de kämpar hon står inför, vilket avslöjar hur hennes känslor är intrikat kopplade till hennes upplevelser och hennes resa genom hela berättelsen.