Tänk bara, säger jag och försöker lugna henne. Vi två är nakna i en bil, men säkra och ljud likadana och kysser varandra till åskan och ljudet från det drivande regnet! Detta är omöjligt, säger hon. Men tänk bara. Skulle du inte gilla, från detta tuffa lilla skydd mitt i kosmisk raseri, att sticka din tunga ut till hela världen?
(Just think, I say, trying to calm her down. The two of us naked in a car, but safe and sound all the same, kissing each other to the clap of thunder and the sound of the driving rain!This is impossible, she says.But just think. Wouldn't you like, from this snug little shelter in the midst of cosmic rage, to stick your tongue out to the entire world?)
Huvudpersonen försöker lugna kvinnan i bilen genom att fokusera på deras intima situation mitt i en storm. Trots kaoset utanför betonar han deras säkerhet och koppling, vilket tyder på att de delar ett ögonblick av glädje och trots mot världens oro. Hans ord är avsedda att inspirera en känsla av frihet och fly från verkligheten och lockar henne att omfamna upplevelsen snarare än att ge efter för rädsla.
Hon förblir skeptisk till situationens genomförbarhet och belyser hennes motvilja mot att fullt ut engagera sig i den fantasi han beskriver. Ändå föreslår huvudpersonens inbjudan att föreställa sig en lekfull uppror mot det yttre kaoset en längtan efter delat mod och spontanitet och föreslår att de hittar tröst och glädje i varandra trots stormens grymhet.