I Sebastian Faulks roman "Engleby" jämför författaren ensamhet med en levande organisme och betonar dess inneboende egenskaper av konkurrens och resursförmåga. Detta perspektiv antyder att ensamheten som alla biologiska enheter aktivt försöker överleva och trivas under olika omständigheter.
Citatet återspeglar en djupare förståelse av mänskliga känslor och psykologiska tillstånd och ser ensamhet inte bara som ett tomrum utan som en dynamisk kraft som påverkar beteende och tankeprocesser. Denna tolkning belyser komplexiteten i mänsklig upplevelse, vilket indikerar att ensamhet är en kraftfull närvaro som formar individens resa genom livet.