Förlorad kärlek är fortfarande kärlek, Eddie. Det tar en annan form, det är allt. Du kan inte se deras leende eller ta med dem mat eller tokera håret eller flytta dem runt ett dansgolv. Men när dessa sinnen försvagas ökar en annan. Minne. Minnet blir din partner. Du vårdar det. Du håller den. Du dansar med det. Livet måste ta slut, sa hon. Kärlek gör det inte.
(Lost love is still love, Eddie. It takes a different form, that's all. You can't see their smile or bring them food or tousle their hair or move them around a dance floor. But when those senses weaken, another heightens. Memory. Memory becomes your partner. You nurture it. You hold it. You dance with it. Life has to end, she said. Love doesn't.)
Begreppet förlorad kärlek som visas i Mitch Alboms "The Five People You Meet in Heaven" återspeglar en djup känslomässig koppling som kvarstår även efter att en relation har slutat. Karaktären Eddie lär sig att även om han kanske inte längre kan uppleva de fysiska aspekterna av kärlek, som att dela leenden eller dansa, kan han fortfarande värna och hålla fast vid minnen. Dessa minnen får en ny betydelse och blir en partner som han vårdar under hela sitt liv.
Denna idé betonar att kärlek överskrider fysisk närvaro och fortsätter att existera i olika former. Citatet tyder på att även om livet kan komma till slut, uthärda kärleken genom minne och känsla, vilket gör att vi kan hålla våra omhuldade levande i våra hjärtan och sinnen. Således, medan man kan sörja förlusten, kan de också fira den varaktiga inverkan av sin kärlek.