I Barbara Kingsolver "The Poisonwood Bible", undersöker berättelsen effekterna av personligt och gemensamt lidande genom metaforen för ärr. Karaktärens reflektion över deras hud antyder att synliga märken inte bara är fysiska utan snarare en indikation på de känslomässiga och historiska bördor som bärs av individer. Denna uppfattning belyser den djupa kopplingen mellan personliga upplevelser och identitet.
Dessutom betonar begreppet hud som en "karta över alla sorgar i deras liv" hur trauma formar människor, både synligt och osynligt. Dessa ärr fungerar som påminnelser om tidigare kämpar och motståndskraft och omsluter en berättelse som påverkar en individs nutid och framtid. Denna idé uppmuntrar en djupare förståelse av empati, eftersom den erkänner den mångfacetterade naturen av lidande som överskrider bara utseende.