Min egen diagnos av mitt problem är en enklare. Det är att jag delar 50 procent av mitt genom med en banan och 98 procent med en schimpans. Banana gör inte psykologisk konsistens. Och den lilla delen av oss som är annorlunda - den speciella homo sapiens biten - är felaktig. Det fungerar inte. Ledsen för det.
(My own diagnosis of my problem is a simpler one. It's that I share 50 per cent of my genome with a banana and 98 per cent with a chimpanzee. Banana's don't do psychological consistency. And the tiny part of us that's different - the special Homo sapiens bit - is faulty. It doesn't work. Sorry about that.)
I boken "Engleby" av Sebastian Faulks reflekterar berättaren över komplexiteten i människans natur och identitet genom en insiktsfull analys av genetik. De noterar de överraskande likheterna som människor delar med andra arter, särskilt nämner att människor delar hälften av sitt genetiska material med bananer och nästan alla med schimpanser. Denna jämförelse belyser den slumpmässiga och ofta bristfälliga naturen i våra psykologiska konstruktioner.
Berättaren föreslår att de små genetiska skillnaderna som markerar oss som Homo sapiens kan vara grundorsaken till våra psykologiska inkonsekvenser. De innebär en känsla av avgång mot denna inneboende brist i mänsklig natur och erkänner att själva egenskaperna som gör oss unika ibland kan leda till dysfunktion. Det är en tankeväckande kommentar till vad det betyder att vara mänsklig och de utmaningar som uppstår från vår biologiska smink.