I "The Lost Art of Gratitude" reflekterar Isabel Dalhousie över de etiska problem som omger läkaryrket, särskilt inflytandet av vinst på hälso- och sjukvård. Hon beskriver en läkare som förkroppsligar idealet om osjälviskhet i medicinen och framställer honom som en gammaldags skotsk läkare som prioriterar patientvård framför ekonomisk vinst. Denna karaktär representerar de moraliska värdena som Isabel anser bör dominera fältet.
Isabel ser sammanslagningen av företag och sjukvård som en skadlig förändring och beklagar att uppfattningen av läkare som företagare utgör ett hot mot yrket. Hennes övertygelser belyser hennes önskan om återgång till en mer medkännande och altruistisk inställning till medicin, där fokus enbart är på välbefinnande för patienter snarare än monetära intressen.