Ut på Saxe-Coburg Street stod hon stilla ett ögonblick och tittade på trädgårdarna. Han kysste mig, tänkte hon. Han gjorde flytten; Det gjorde jag inte. Tanken var en överväldigande och investerade vardagen om henne, torgets värld, av träd, av människor som gick förbi, med en nyfiken glöd, en chiaroscuro som gjorde allt dyrbart. Det var känslan, föreställde hon sig, att man hade när man garanterade en vision. Allt förändras, blir mer välsignad, vilket gör det ödmjukaste av omgivningen till en helig plats.
(Out in Saxe-Coburg Street she stood still for a moment and looked at the gardens. He kissed me, she thought. He made the move; I didn't. The thought was an overwhelming one and invested the everyday world about her, the world of the square, of trees, of people walking by, with a curious glow, a chiaroscuro which made everything precious. It was the feeling, she imagined, that one had when one vouchsafed a vision. Everything is changed, becomes more blessed, making the humblest of surroundings a holy place.)
På Saxe-Coburg Street pausar huvudpersonen för att reflektera över ett nyligen intimt ögonblick, där hon påminner om en kyss som initierades av mannen hon tänker på. Denna insikt ger hennes vardagliga omgivningar - trädgårdar, träd och förbipasserande - med en nyfundad betydelse och förvandlar det vanliga till något extraordinärt och dyrbart.
Hennes känslor skapar en slående kontrast, en chiaroscuro -effekt på hennes miljö, vilket gör att även de enklaste platserna verkar heliga. Denna erfarenhet ger henne en djupare uppskattning för livet, vilket tyder på att ögonblick av anslutning kan höja de mest ödmjuka inställningarna till ett tillstånd av nåd och skönhet.