Randy Alcorn beskriver sitt eget lärande om att vara förvaltare: Om Gud var ägaren var jag chef. Jag behövde anta en förvaltares mentalitet gentemot tillgångarna. Han hade anförtrotts- inte givet- till mig. En förvaltare hanterar tillgångar till ägarens förmån. Steward har ingen känsla av rätt till de tillgångar han hanterar. Det är hans jobb att ta reda på vad ägaren vill ha gjort med sina tillgångar och sedan genomföra sin vilja.
(Randy Alcorn describes his own learning about being a steward: If God was the owner, I was the manager. I needed to adopt a steward's mentality toward the assets. He had entrusted-not given- to me. A steward manages assets for the owner's benefit. The steward carries no sense of entitlement to the assets he manages. It's his job to find out what the owner wants done with his assets, then carry out his will.)
Randy Alcorn delar en betydande lektion om förvaltarskap och betonar skillnaden mellan ägande och ledning. Han erkänner att även om Gud är den verkliga ägaren till alla tillgångar, är han bara en chef som anförtrotts dessa resurser. Detta perspektiv främjar en känsla av ansvar och uppmanar individer att anta en förvaltares mentalitet, där de inser att deras roll inte är att göra anspråk på rätten utan att hantera Guds gåvor enligt hans vilja.
Enligt Alcorns åsikt innebär att vara förvaltare aktivt att försöka förstå ägarens önskemål och implementera dem för att hantera resurser. Det framhäver att förvaltning i grunden handlar om att tjäna ägarens intressen och använda de anförtroda tillgångarna på ett sätt som överensstämmer med Guds avsikter, vilket förstärker tron att vi är vårdare av vad som i slutändan tillhör honom.