I Sebastian Faulks roman "Engleby" uttrycker berättaren en djup reaktion på en kvinnas skönhet och känner sig tvungen att distansera sig från henne. Detta återspeglar de intensiva känslor som skönhet kan framkalla, vilket leder till en blandning av beundran och osäkerhet. Berättarens känslor antyder en djupare utforskning av hans psyke och rörigheten av mänsklig attraktion.
Detta ögonblick betonar teman för längtan och isolering som finns i berättelsen och illustrerar hur skönhet kan skapa både lust och obehag. Citatet omsluter spänningen mellan beundran och rädslan för att bli överväldigad av en annans lockelse, vilket resulterar i ett komplext känslomässigt landskap.