Mandalorna var avsedda att vara föremål för kontemplation, hjälpmedel för meditation, deras proportioner magiskt balanserade för att rena och lugna sinnet. Att stirra på en mandala var att uppleva, om bara kort, intet som är kärnan i upplysning.
(The mandalas were meant to be objects of contemplation, aids to meditation, their proportions magically balanced to purify and calm the mind. To stare at a mandala was to experience, if only briefly, the nothingness that is at the heart of enlightenment.)
Mandalorna fungerar som verktyg för meditation, utformade för att främja kontemplation och lugn. Deras noggrant balanserade proportioner uppmuntrar ett lugnt sinnestillstånd, vilket gör att individer kan fokusera och reflektera djupt. Handlingen på ett mandala kan leda till att man upplevde ett ögonblick av intet, som ofta är förknippat med upplysningens essens.
Genom att skapa en visuell kontaktpunkt underlättar Mandalas en resa inåt och leder meditatorer mot ett tillstånd av lugn tydlighet. Detta korta möte med tomhet ses som en glimt av den djupa förståelsen som följer med andlig uppvaknande.