I det ögonblick hon kom in kände hon sig inslagen i ett bräckligt gyllene ljus som en strålande dimma som tycktes bosätta sig runt henne. Vad var det med Mews? undrade hon ofta. Det verkade förvandla de enklaste sakerna, som sten och trä och den luft som man andades, till något annat. När hon korsade tröskeln kände hon sig som om hon hade gått in i en annan värld.
(The moment she entered she felt wrapped in a fragile golden light like a radiant mist that seemed to settle around her. What was it about the mews? she often wondered. It seemed to transform the simplest things, like stone and wood and the very air one breathed, into something different. When she crossed the threshold, she felt as if she had entered another world.)
När man kommer in i Mews upplever huvudpersonen en lugn och nästan magisk atmosfär, innesluten i ett delikat gyllene ljus. Denna strålande dimma skapar en eterisk atmosfär som fängslar hennes sinnen och förvandlar de vardagliga elementen i hennes omgivningar till något extraordinärt. Mews framkallar en känsla av förundran och mysterium och får henne att fundera över sina förtrollande egenskaper.
Detta ögonblick avslöjar hur miljön djupt kan påverka ens känslomässiga tillstånd och uppfattning. När hon går över tröskeln känns det som om hon har korsat in i ett helt annat område. Denna transformativa upplevelse belyser kraften i plats och natur i att forma ens tankar och känslor, vilket tyder på att även vanliga utrymmen kan ha extraordinär betydelse.