I "Black Swan Green" fångar David Mitchell essensen av minnet och livets flyktiga natur genom musik. Frasen "The song instantly insisted it'd never existed" betonar hur vissa minnen, särskilt de som är knutna till låtar, kan försvinna lika snabbt som de dyker upp. Detta tyder på att även om musik kan få djupa resonans vid ett ögonblick, kan dess inverkan blekna, vilket gör att lyssnaren längtar efter något som en gång kändes betydelsefullt.
Utforskningen av tillfälliga upplevelser belyser komplexiteten i att växa upp och självidentitet. Huvudpersonens interaktioner med musik fungerar som en bakgrund för hans känslomässiga landskap, och illustrerar hur ögonblick av anslutning kan vara både meningsfulla och svårfångade. I slutändan fördjupar berättelsen samspelet mellan minne och existens, vilket tyder på att vissa upplevelser känns djupt men ändå kan glida iväg spårlöst.