Det finns en enorm mängd bevis för att stödja uppfattningen att jag och polisen sattes på jorden för att göra extremt olika saker och aldrig för att mingla professionellt med varandra, utom vid officiella funktioner, när vi alla bär banden och dricker tungt och whoop det som den naturliga, bra humoriga vilda pojkar som vi känner i våra hjärtan att vi är ... dessa tillfällen är sällsynta, men de händer - trots den för alltid som vi har tänkt på oss att vi vet i våra hjärtan att vi är ... dessa tillfällen är sällsynta, men de händer - trots den för alltid som vi har tänkt på att vi vet i våra hjärtan att vi är ... dessa tillfällen är sällsynta, men de händer - trots den för att vara fat som har lagt oss för alltid har vi för alltid ...
(There is a huge body of evidence to support the notion that me and the police were put on this earth to do extremely different things and never to mingle professionally with each other, except at official functions, when we all wear ties and drink heavily and whoop it up like the natural, good-humored wild boys that we know in our hearts that we are..These occasions are rare, but they happen - despite the forked tongue of fate that has put us forever on different paths...)
I Hunter S. Thompsons "rike av rädsla" reflekterar han över de inneboende skillnaderna mellan sig själv och brottsbekämpning, vilket tyder på att de är tänkta att leva grundläggande separata liv. Han antyder att deras interaktioner är begränsade till formella tillfällen där utseenden upprätthålls, vilket belyser spänningen mellan de två världarna. Begreppet att göra "extremt olika saker" betonar de kontrasterande värdena och syftena för individer inom dessa två sfärer.
Thompson använder humor och en antydning av cynism för att beskriva hur dessa sällsynta sammankomster känns som en farce, där deltagarna låtsas njuta av varandras företag medan de förblir medvetna om sina divergerande vägar. Metaforen för ödets "gaffelade tunga" indikerar en acceptans av denna separation, vilket förstärker idén att vissa divisioner är både naturliga och oundvikliga. I slutändan föreslår han att, trots tillfällig blandning, deras roller i samhället är inställda på parallella, icke-tvärgående spår.