Det fanns inget att jämföra med att stå på en bit mark du ägde fri och tydlig. Ingen kunde skjuta dig av det, ingen kunde ta det från dig, ingen kunde berätta vad du skulle göra med det. Jorden tillhörde dig, och det gjorde varje sten, varje gräs, varje träd och allt vatten och mineraler under landet hela vägen till jordens centrum. Och om världen gick till helvetet i en handkorg-som det verkade göra du kunde säga adjö till alla och dra sig tillbaka till ditt land, jaga ner och leva av det. Land tillhörde dig och ditt för alltid.
(There was nothing to compare with standing on a piece of land you owned free and clear. No one could push you off it, no one could take it from you, no one could tell you what to do with it. The soil belonged to you, and so did every rock, every blade of grass, every tree, and all the water and minerals under the land all the way to the center of the earth. And if the world went to hell in a hand-basket-as it seemed to be doing-you could say good-bye to everyone and retreat to your land, hunkering down and living off it. Land belonged to you and yours forever.)
Citatet återspeglar en djup känsla av ägande och säkerhet som kommer från att äga mark direkt. Det förmedlar idén att att ha land är en ultimat form av självständighet; Inga yttre krafter kan kränka det. Denna koppling till landet ger en djup känsla av tillhörighet och kontroll över ens miljö och betonar betydelsen av mark som en tillflykt och en källa till näring. Det symboliserar inte bara egendom, utan ett liv förankrat i stabilitet och frihet.
dessutom resonerar känslan med en överlevnadsinstinkt, vilket tyder på att i tider med oro eller kaos, att ha en bit mark erbjuder inte bara ett fysiskt utrymme utan också känslomässig tröst. Den presenterar landet som en fristad, en plats där man kan dra sig ur världen och hitta tröst. Detta band med landet framställs som evigt, vilket betecknar en arv som kan överföras genom generationer och förvandla markägande till en betydande aspekt av identitet och arv.