Det här är vad som händer med dem som sitter still. Människor som inte gjorde något slutade med ingenting liv levde på ingenting möbler i ett ingenting utrymme som ingenting tittar på ingenting som ingenting. De blev supernovas av ingenting som förvandlades till svarta hål av patetisk skit när de sjönk in på sig själva och försvann från existens. Människor som det saknades inte ens.
(This is what happens to those who sit still. People who did nothing ended up with nothing lives lived on nothing furniture inside a nothing space doing nothing watching nothing being nothing. They became supernovas of nothingness that turned into black holes of pathetic shit as they sank in on themselves and disappeared from existance. People like that were not even missed.)
Citatet återspeglar en hård kritik av inaktivitet och självständighet. Det antyder att de som inte vidtar åtgärder i livet i slutändan uppnår ingenting som inte är värt, vilket leder till en ihålig existens. Sådana individer avbildas som att leva i tomhet, omgiven av brist på syfte och ambition, vilket tappar deras väsen och hindrar dem från att ge meningsfulla bidrag till världen.
Dessutom illustrerar bilderna av supernovor som förvandlas till svarta hål den destruktiva naturen hos ett liv som levde utan drivkraft eller passion. Det antyder att i slutändan försvinner dessa människor obemärkt, efter att ha misslyckats med att lämna något betydande märke på omgivningen. Författarens skildring fungerar som en försiktighet påminnelse om vikten av att sträva efter mål och omfamna livets liv.