Detta var lojalitet av ett slag som var sällsynt i en ålder av självöverträdelse. Det var en gammaldags dygd av den typ som hennes filosofiska kollegor utvidgades men kunde aldrig själva matcha.
(This was loyalty of a sort which was rare in an age of self-indulgence. It was an old-fashioned virtue of the type which her philosophical colleagues extolled but could never themselves match.)
Texten diskuterar en form av lojalitet som sticker ut i en tid som kännetecknas av självcentrerat beteende. Det återspeglar en beundransvärd kvalitet som verkar allt sällsynt, särskilt i det samtida samhället där omedelbar tillfredsställelse ofta har företräde framför djupare värden. Denna lojalitet är inte bara ett begrepp som diskuteras av filosofer; Det är en dygd som de ofta inte förkroppsligar i sina egna liv.
I huvudsak belyser passagen kontrasten mellan teoretiska principer och deras praktiska tillämpning. Medan filosofiska diskussioner kan utrota dygder som lojalitet, ligger den verkliga utmaningen i att leva dessa dygder autentiskt. Detta skapar en koppling mellan idealen i filosofisk tanke och verkligheten av mänskligt beteende, och betonar vikten av att öva vad man predikar.