Vi var i gondolerna på venetian. Du sa att du inte kunde simma, att jag skulle behöva rädda dig om vi kapade. Hans Adams äpple hoppade. Ja. Jag var livrädd för dig. Jag vet. Du hängde på mig så hårt att jag knappt kunde andas. Jag drog tillbaka så att jag kunde se hans ansikte. Varför tror du att vi stannade på dem så länge? frågade han. Du satt praktiskt taget i mitt knä. Kan du simma? Han skrattade tyst. Naturligtvis kan jag simma. Jag tror inte ens att vattnet var så djupt. Det var allt en ruse. Du är knepig, David Ferris. Och du är rolig, Evelyn Thomas. Hans ansikte avslappnade, hans ögon mjuknar igen.
(We were in the gondolas at The Venetian. You said you couldn't swim, that I'd have to save you if we capsized.His Adam's apple jumped. Yeah.I was terrified for you.I know. You hung onto me so tight I could barely breathe.I drew back so I could see his face. Why do you think we stayed on them for so long? he asked. You were practically sitting in my lap.Can you swim?He laughed quietly. Of course I can swim. I don't even think the water was that deep.It was all a ruse. You're tricky, David Ferris.And you're funny, Evelyn Thomas. His face relaxed, his eyes softening again.)
I en gondoltur på Venetian utvecklas en konversation mellan två karaktärer, Evelyn och David. Evelyn erkänner att hon inte kan simma, vilket leder till en lekfull interaktion där David skämt om att behöva spara om de kapslas. Spänningen mellan dem är påtaglig, och Evelyn påminner om hur tätt hon höll fast vid honom, vilket tyder på en blandning av rädsla och attraktion.
Davids avslappnade skratt avslöjar sitt förtroende, eftersom han medger att han kan simma och antyder att situationen inte var så fruktansvärd som det verkade. Deras utbyte fångar den lekfulla retande och fördjupande kopplingen mellan dem, med Evelyn som känner igen Davids smarthet och charm, medan David uppskattar hennes humor.