Vilka många gravar finns det så långt ögat kan se!. Deras gravstenar är som händer som är uppvuxna i överlämnande, även om de är bortom att hotas av någonting. En stad av tystnad och sanning, där framgång och misslyckande, mördare och offer samlas, där tjuvar och polis ligger sida vid sida i fred för första och sista gången.
(What a lot of graves there are laid out as far as the eye can see!. Their headstones are like hands raised in surrender, though they are beyond being threatened by anything. A city of silence and truth, where success and failure, murderer and victim come together, where thieves and policeman lie side by side in peace for the first and last time.)
Passagen framkallar en kraftfull bild av en kyrkogård där otaliga gravar sträcker sig oändligt och symboliserar dödens oundviklighet. Huvudstenarna, liknade med händer som är uppvuxna i överlämnande, återspeglar livets slutlighet och upphörande av alla kämpar. Denna tysta stad representerar en kollektiv viloplats där livets uppdelningar - som framgång kontra misslyckande och rätt kontra fel - görs meningslöst.
I detta lugna rike glöms de tidigare rollerna för individer och förenar allt i döden trots deras tidigare konflikter. Det belyser en djup sanning om dödlighet: att i slutet, alla varelser, oavsett deras livs val eller moraliska ställning, finner fred i samma jord. Detta tema resonerar djupt och betonar mänsklighetens delade öde.