Vad är det med naturen som är så skrämmande för det moderna sinnet? Varför är det så outhärdligt? Eftersom naturen är i grunden likgiltig. Det är oförlåtande, ointresserad. Om du lever eller dör, lyckas eller misslyckas, känner nöje eller smärta, bryr det sig inte. Det är oacceptabelt för oss. Hur kan vi leva i en värld så likgiltig för oss. Så vi omdefinierar naturen. Vi kallar det Mother Nature när det inte är en förälder i någon verklig mening.
(What is it about nature that is so terrifying to the modern mind? Why is it so intolerable? Because nature is fundamentally indifferent. It's unforgiving, uninterested. If you live or die, succeed or fail, feel pleasure or pain, it doesn't care. That's intolerable to us. How can we live in a world so indifferent to us. So we redefine nature. We call it Mother Nature when it's not a parent in any real sense of the term.)
Citatet belyser en djup rädsla som moderna individer har mot naturen på grund av dess inneboende likgiltighet. Naturen avbildas som en enhet som inte visar oro för mänsklig existens, framgång eller lidande. Denna brist på empati är oroande, eftersom den ställer existentiella frågor om vår plats i världen, vilket provocerar obehag och rädsla för vår sårbarhet och obetydlighet i det stora tingen.
För att hantera denna skrämmande verklighet ombildar samhället ofta naturen som vårdande och välvilliga, med hänvisning till den som "Mother Nature." Denna karaktärisering är emellertid vilseledande, eftersom den tillskriver föräldraegenskaper till något som i grunden är neutralt och likgiltigt. Genom att antropomorfisera naturen försöker vi göra den mer smaklig och söka tröst i idén om en skyddande kraft snarare än att möta den hårda sanningen om dess oöverträffande natur.