Passagen belyser rörelsens tema som en konstant i livet, illustrerat genom olika exempel som solnedgång, droppande vatten och svängande pendlar. Det betonar att när tiden går, allt är i rörelse, och denna rörelse fungerar som en påminnelse om den oundvikliga tiden.
Huvudpersonen inser att för att uppfylla sitt öde måste han föra detta obevekliga tidsflöde till ett stopp. Denna uppfattning föreslår en djup längtan om att undkomma tidens begränsningar och pekar på de kamp som individer står inför när de hanterar sin oöverträffande progression.