Jag sa till honom: - Beröm till Gud, du har utfört ditt fullständiga budskap och du nådde din familj med säkerhet, och du extraherades från Monster of Days Dess hårda tänder, för dig att gå till tröst och lugn under de återstående dagarna. - Jag var misstänksam och frågade mig: Kommer du ihåg våra rena dagar under första gången? - Jag läste hans bekymmer, så jag sa: - Den tiden har gått och gått. - Han sa i en ton av bekännelse: Min enda vän, i härligheten av seger och välstånd, grät jag ofta den förlorade värdigheten.
(I told him: - Praise be to God, you have performed your complete message, and you reached your family with safety, and you were extracted from the monster of days Its fierce tusks, for you to go to comfort and tranquility in the remaining few days. - I was suspicious and asked me: Do you remember our pure days in the first time? - I read his concerns, so I said: - That time has passed and passed. - He said in a tone of confession: My only friend, in the glory of victory and prosperity, I often cried the lost dignity.)
Passagen återspeglar en konversation mellan två vänner, där den ena uttrycker lättnad att den andra har slutfört sitt uppdrag och säkert återvänt hem. Talaren erkänner de svårigheter som möter och övergången till ett mer fredligt liv och kontrasterar det med de förflutna kamparna som de uthärde. Denna övergång markerar ett hoppfull men bittersöt ögonblick och firar överlevnad samtidigt som man känner igen tidigare utmaningar.
När dialogen fortsätter påminner den andra vänen om deras tidigare, renare dagar och avslöjar en känsla av längtan efter vad som har gått förlorat. Erkännandet av gråt för förlorad värdighet mitt i seger och framgång belyser komplexiteten i mänskliga känslor, där prestationer ofta skuggas av tidigare uppoffringar och smärta. Detta ögonblick omsluter teman om vänskap, nostalgi och den nyanserade karaktären av framgång inför personlig förlust.