I Naguib Mahfouzs berättelse bevittnar vi en karaktär som navigerar i komplexiteten i tro och lust. Han engagerar sig i religiös praxis och upprätthåller ett dubbelt liv där han också deltar i samhällsritualer förknippade med romantik, till exempel spelet brud och brudgum. Denna sammansättning belyser de interna konflikterna han står inför och balanserar religiös hängivenhet med mänskliga instinkter.
Under tiden förblir hans mor omedveten om sina motsägelser och finner tröst i sin uppenbara religiositet. Denna dynamik understryker temat för uppfattning, där det yttre uttrycket av tro kan maskera djupare, mer absurda verkligheter. Sadiq Safwans förfrågningar fördjupar utforskningen av dessa teman och ifrågasätter äktheten och konsekvenserna av karaktärens upplevelser.