Att låtsas,' hon tittade på trädgården, 'är inte sanningen.''Men du sa två sanna saker, eller hur? En, du hatar den här tjejen. Två, du vill att hon ska må bättre. Om du bestämmer dig för att den önskade sanningen är viktigare än den hatande sanningen, berätta bara för henne att du har förlåtit henne, även om du inte har det. Hon skulle åtminstone må bättre. Kanske det skulle få dig att må bättre också.
(Pretending,' she looked at the garden, 'is not the truth.''But you said two true things, right ? One, you hate this girl. Two, you want her to feel better. If you decide that the wanting truth's more important than the hating truth, just tell her you've forgiven her, even if you haven't. At least she'd feel better. Maybe that'd make you feel better too.)
I detta avsnitt reflekterar talaren över sanningens natur och konsekvenserna av att låtsas. De föreslår att även om man kan hata en annan person, är det också möjligt att verkligen vilja att den personen ska må bättre. Denna interna konflikt belyser komplexiteten i mänskliga känslor och relationer, där motstridiga känslor kan samexistera.
Talaren uppmuntrar tanken att prioritera önskan om andras välbefinnande framför negativa känslor av hat. Genom att välja att förlåta, även om känslorna inte är äkta, kan handlingen att ge förlåtelse leda till helande för båda inblandade parter. Detta perspektiv pekar på den transformerande kraften i att prioritera vänlighet och medkänsla framför förbittring.