En tid innan Flanders och Auschwitz hade visat att med tanke på att döda och möjligheten att använda dem, var arten, långt ifrån att vara ett topp i skapelsen, faktiskt lägre på skalan än alla andra i dess släkt eller familj.
(A time before Flanders and Auschwitz had shown that, given the means of killing and the opportunity to use them, the species, far from being a pinnacle in creation, was actually lower on the scale than all others in its genus or family.)
I sin bok "Where My Heart brukade slå", reflekterar Sebastian Faulks på mänsklighetens förmåga till våld, vilket tyder på att historiska händelser som Flandern och Auschwitz avslöjar en mörkare sida av mänsklig natur. Han antyder att när de får medel att döda kan människor uppvisa brutalitet som placerar dem lägre än andra arter i moraliskt hänsyn. Detta perspektiv utmanar begreppet mänsklighet som den högsta livsformen, istället belyser kapaciteten för grymhet som finns inom den mänskliga andan.
faulks observationer tvingar läsarna att ompröva konsekvenserna av mänskligt beteende genom historien. Citatet betonar att, trots våra avancerade förmågor och prestationer, ibland kan regressera till våldsamma instinkter och avslöja en oroande sanning om vår potential för omänsklighet. Sådana reflektioner fungerar som en påminnelse om vikten av att förstå och konfrontera våra mörkare impulser att utvecklas som en art.